Genomföra kliniska prövningar under en pandemi 

Pia Windelov, Director of Product Strategy och Customer Propositions för Lionbridge Life Sciences, talade under ett webbinarium nyligen om hur coronaviruset har påverkat kliniska prövningar.

Här är några av höjdpunkterna från hennes presentation. Om du vill höra hela webbinariet lyssnar du här.

Hur har tillsynsmyndigheterna reagerat på pandemin?

Sedan pandemin startade har vi sett att hela ekosystemet kring genomförandet av kliniska prövningar har påverkats kraftigt. När det gäller den regulatoriska aspekten har till exempel FDA och EMA, liksom flera myndigheter på nationell nivå, reagerat snabbt genom att utfärda nödrekommendationer om genomförande och fortsättning av kliniska prövningar under denna kris.

Myndigheterna har öppnat upp och erbjudit mer flexibilitet, till exempel när det gäller utvärdering av protokollavvikelser. Dessutom har både FDA och EMA uppmuntrat prövningssponsorer att överväga alternativa lösningar för fysiska besök som telefonintervjuer och videobesök.

Var har kliniska prövningar påverkats mest?

Alla steg i genomförandet av prövningar har påverkats mer eller mindre av covid-19. Till exempel har prövningsstarten försenats eller aktivitet på plats lagts på is för planerade eller pågående kliniska prövningar, samtidigt som godkännanden av kliniska prövningar för vaccin eller behandlingar som riktar sig mot covid-19 har påskyndats avsevärt, från månader till dagar, för att få regulatoriskt grönt ljus för genomförande.

Om vi tar en titt på orsakerna till avbrotten är det helt klart att rekryteringen av patienter har påverkats kraftigt av covid-19: 67 procent av prövningsrekryteringarna har ställts in, medan förseningar och långsammare rekrytering svarade för 18 respektive 15 procent.

Vi har sett störst påverkan på rekryterings- och behandlingsfaserna, eftersom det är den period där aktivitet sker på plats och protokollförfaranden genomförs. Många prövningar har gjorts om eller ändrats under dessa faser för att helt eller delvis ersätta fysiska besök med virtuella prövningar.

Vilka är de största möjligheterna och hindren för det nuvarande genomförandet av patientteknik?

TransCelerate – en branschförening för prövningssponsorer – genomförde en serie undersökningar med cirka 600 ämnesexperter bestående av läkemedelssponsorer, prövningsplatser och patienter. Undersökningarna fokuserade på patientteknik och avslöjade ett starkt samförstånd kring värdet av dessa tekniker, om än med vissa hinder som måste övervinnas.

Som framtida möjligheter identifierade respondenterna förbättrad datainsamling för patientrapporterade utfall, förbättrad screening, samtycke, rekrytering av och fullföljande för patienter samt minskad platsbelastning.

När det gäller hindren för att använda dessa patienttekniker identifierade undersökningen kostnader, regulatoriska hinder, riskaverta företagskulturer, brist på process, infrastruktur, teknik och expertis. Och belastningen på platser och patienter dök också upp som hinder, även om de inte ansågs vara stora.

Det som är intressant med den här undersökningen, tycker jag, är att den upplevda nyttan med patienttekniker och virtuella prövningar fokuserar mycket på patienter och datainsamling, medan hindren främst är av organisatorisk, regulatorisk och teknisk karaktär. Med patientrekrytering och att få patienterna att fullfölja prövningarna som de mest framträdande utmaningarna, bör det finnas plats för att implementera fler virtuella element i framtida prövningar.

Vad är distanshanterade eller virtuella prövningar? När är det bäst att använda dem?

En virtuell prövning definieras av var och hur prövningsdata samlas in. Samlas de in på en fysisk prövningsplats, samlas de in på distans eller som en hybrid av båda? Läggs uppgifterna in i en databas av en mellanhand, till exempel en medlem i undersökningsteamet eller en dataregistrerare? Samlas data in direkt från patienterna och med en viss nivå av mänsklig interaktion?

Eftersom kliniska prövningar varierar mycket i komplexitet är det svårt att fastställa den perfekta modellen för distanshantering och det finns egentligen ingen universallösning som passar alla. Jag tror att målet med virtuella prövningar bör vara att rikta in sig på prövningar med låg risk där en virtuell modell kan ge goda resultat. Det verkar finnas en punkt i fas 2 till 4 där virtuella prövningselement kan vara fördelaktiga, men den mest troliga modellen, som vi kommer att se på andra sidan pandemin, är snarare en hybridvariant.

Vad bör sponsorer tänka på när man beslutar om en prövning ska fortsätta på plats eller på distans? 

Det finns fyra aspekter som prövningssponsorer bör ta hänsyn till när de väljer den bästa mixen av virtuella och fysiska prövningsaktiviteter.

1. Plattformen som används för virtuell kommunikation. Hur samlas uppgifterna in? Hur ser tillgängligheten ut för patienter och platser som måste använda verktygen? Vilka utbildningsbehov finns? Finns det några problem kring integritet?

2. Sponsorerna bör se till att innehållet är lämpligt för patienttekniken, och naturligtvis även ändamålet. Det betyder att innehållet ska ha rätt form, frekvens och omfattning.

3. Användbarhet är också en viktig del. Det kan handla om navigering, bekvämlighet, användargränssnitt och acceptans av teknik, vilket kan variera mellan demografiska grupper.

4. Och slutligen är språket en kärnkomponent i allt innehåll som riktas till patienter eller användare. När prövningssponsorerna kommunicerar med prövningsdeltagare eller lekmän, måste de tänka på att målgruppen är mycket mer heterogen än i det medicinska samfundet. Aspekter som hälsolitteracitet och räkneförmåga kommer att bli en del av framgången när det gäller patientkommunikation och patienters fullföljande av prövningar på distans, och detta gäller för alla språk. Så argumentet här är att ett framgångsrikt genomförande av virtuella prövningar per definition är patientcentrerat.

Förutom Windelovs analys av hur covid-19 påverkat kliniska prövningar, diskuterade två andra Lionbridge-experter, Mark Aiello och Nataliya Volohov, och [Medidata]s Paul O’Donohoe patientrapporterade utfall, e-tjänster för klinisk utfallsbedömning och tekniklösningarnas roll i en alltmer virtuell värld.

Se hela webbinariet här.